Gunnfjauns Kapell

Svante Pettersson

Hemållt

Margits Sånger

Blackthorn

Volund

Ensemble Villancico

Triller

Jan Ekedahl

Ziya Aytekin

Burgess, Ådin & Wingård

Orientexpressen

Eitre

Utlottningen

Blackthorn är ett svenskt akustiskt band som spelar som om de var födda och uppvuxna på Irland. Det är med andra ord helgjutet traditionell musik de fem rutinerade medlemmarna i bandet spelar, och de gör det mycket bra… deras musik är levande, varierad, lekfull och känns verkligen äkta. Om någon av bandets medlemmar skall lyftas fram extra mycket, så är det nog Jörgen Sälde, som spelar gitarr och banjo, men framför allt är hans mandolinspel lysande.

(Smålandsposten 22/1-03, Stephan Elg)

Wie Iren sehen sie nicht aus, aber auch nicht so richtig wie deutsche Iren. Nein, Schweden sind si allesamt. Aber wen interessiert das schon, wenn ihre CD so irisch klingt wie nur sonstwas. Sie stehen in der Tradition von Planxty; was sie unterscheidet, ist zum einen die Titelauswahl, die sich aus der schottisen, irischen Tradition und den eigenen Köpfen bedient, sowie die Tatsache, dass sie den Gesang fast ausschliesslig einer Frau (karin Johansson) überlassen, die irisches Timbre und Verzierungen derart natürlich rüberbringt, dass auch ihr unbegleitet vorgeträgener Song, ”Banks of Kilrea”, zu verzaubern weiss. Überhaupt zeichnet sich die Scheibe dadurch aus, dass die Schweden sie nicht überladen haben und ein sehr genaues Gefühl dafür zu haben scheinen, wo und wie man durch Pausen und Pausieren besonders hübsche Akzente setzt. Das gilt für die Rhytmik der Begleiterinstrumente ebenso wie für das Ein- und Aussetzen von Instrumenten, die allesamt meisterlich gespielt werden, wenn sie gespielt werden.

(Folker, 2/-03, März-April, Kerstin Braun)

A great traditional Irish album, with everything you would expect from high quality Irish trad – a range of lesser known traditional ballads, sung by a beautiful sensitive female voice well backed by skilled musicians, some lively tunes; good and tight playing. Blackthorn has existed for some 10 years, and the music sounds just as mature as that. And if had heard the CD without having read the names of the musicians in the CD booklet, I would have been convinced that this is a good trad band from Ireland. Very well done, en jättebra skiva!

(Folkworld, 25, 5/2003, Michael Moll)

Inte modernt och nyskapande men desto mer stiltroget och kärleksfullt. Ingen tvekan om att Stockholmsgruppen Blackthorn älskar den irländska musiken. Visste man inte annat skulle man nästan tro att Blackthorn var någon av dagens irländska folkmusikgrupper... Också sångerskan Karin Johansson verkar ha gröna stämband. Hon sjunger rent irländskt: tonerna är svala utanpå och brännheta inuti. Gruppen besegrar mig helt med sin STORA entusiasm. Undrar om inte Blackthorn kan mäta sig med de flesta av Irlands folkmusikgrupper?

(Göteborgsposten 16/1-03, Bengt Eriksson)

Some fine Irish-type bands have come out of Europe… Sweden hasn´t really produced a major Celtic outfit as yet, but Blackthorn´s second album Swift and sloe reveals a possible contender… The tune sets go nicely with Poor man's Fortune and Polkas sauntering along at a steady rhythmic trot. Karin Johansson´s vocals flit between Irish and Scots inflections on Banks Of The Callan and Royal Forrester, with a nice raw quality fitting cosily within the ensemble sound. Swift and Sloe wont break records, but to Blackthorn´s credit, it quietly impresses more than once along the way.

(Folkroots Magazine No 239, May -03, John O´Regan)

Inte modernt och nyskapande men desto mer stiltroget och kärleksfullt. Ingen tvekan om att Stockholmsgruppen Blackthorn älskar den irländska musiken. Visste man inte annat skulle man nästan tro att Blackthorn var någon av dagens irländska folkmusikgrupper... Också sångerskan Karin Johansson verkar ha gröna stämband. Hon sjunger rent irländskt: tonerna är svala utanpå och brännheta inuti. Gruppen besegrar mig helt med sin STORA entusiasm. Undrar om inte Blackthorn kan mäta sig med de flesta av Irlands folkmusikgrupper?

(Göteborgsposten 16/1-03, Bengt Eriksson)

Some fine Irish-type bands have come out of Europe... Sweden hasn´t really produced a major Celtic outfit as yet, but Blackthorn´s second album Swift and sloe reveals a possible contender... The tune sets go nicely with Poor man´s Fortune and Polkas sauntering along at a steady rhythmic trot. Karin Johansson´s vocals flit between Irish and Scots inflections on Banks Of The Callan and Royal Forrester, with a nice raw quality fitting cosily within the ensemble sound. Swift and Sloe wont break records, but to Blackthorn´s credit, it quietly impresses more than once along the way.

(Folkroots Magazine No 239, May -03, John O´Regan)

Swift and Sloe is the second release from the Stockholm-based quintet. It is a very solid release, though it could use more boldness to distinguish it from a crowded field of Blackthorns, let alone the highly competitive Celtic music pastures. This Blackthorn shines brightest on instrumentals, especially when the pace is quick. They bring great verve to the ”Poor Man´s Fortune” set in which Henrik Norbeck´s perfectly timed bone snaps enchance the tunes and imbue them with crispness. Norbeck´s flute work also stands out on the ”Drummond Castle” reels, as does Anders Clarhäll´s accordeon work on a pair of polkas, and Fredrik Jakobsson´s bouzouki on ”Monk´s Valley”. Jörgen Sälde provides accomplished fret work on each track. Vocals are anchored by Karin Johansson, who plays the role of Celtic chanteuse quite well, if not always imaginatively... This is an accomplished and enjoyable album...

(Sing Out vol 47#2, summer 2003, Rweir)

Blackthorn is an all-Swedish quintet performing traditional Celtic music. Karin Johansson is the featured vocalist whose talents are spotlighted on the a capella ”Banks of Kilrea”. The first-rate instrumentation is varied throughout and includes fiddle and whistles aplenty. The accordeon, for example, shines on the polka set. The final track is ”Monk´s Valley”, a beautifully haunting original written by and featuring Fredrik Jakobsson on bouzouki. The tracks are well thoughtout with excellent flow between instrumentals and vocal numbers. Better yet, the liner notes are artfully executed with lyrics, interesting photos, and basic information about the band. Enjoyable and convincingly Celtic.

(Dirty Linen #106, June/July –03, LDP)