|
|
Triller blandar egna egna låtar med melodier från Västergötland, Norge
och Gotland, uppletade i gamla notböcker. Kanske, kanske inte att
musik i Sverige lät ungefär så här på 17- och 1800-talen. Musiken
balanserar fint och avvägt på gränsen mellan folkligt och
konstmusikaliskt. Triller spelar både vackert och rytmiskt, personligt
och lite annorlunda – utan att jag kan hitta de rätta orden för
personligheten...
(Bengt Eriksson, Ystads Allehanda 2008-06-18)
Den unga folkmusikgruppen ligger inte Toto långt efter i fråga om
teknisk exakthet. Varje liten synkop sitter som fastspikad, varje
liten tempoväxling är synkroniserad. Jag är imponerad. Det är roligt
att lyssna på Trillers tolkningar av gamla polonäser, polskor och
valser. Melodierna spelas omväxlande på klarinett och fiol, uppbackade
av en otroligt driven gitarr och en supertajt slagverkare.
(Po Tidholm, Dagens Nyheter 2008-07-02)
Förr var klarinetten rätt vanlig i svensk folkmusik. Många spelmän
hade lärt sig spela instrumentet som regementsmusiker och sedan
fortsatt använda det privat, ofta parallellt med fiolspelandet. Den
traditionen tar gruppen Triller väl vara på. På debutalbumet ”Gryning”
är det Pontus Estling som med sitt briljanta klarinettspel ger gruppen
dess särpräglade klang. Men Pontus är i gott sällskap. Samspelet med
Kersti Johansson, riksspelman på fiol, Erik Ronström, gitarr, och Jens
Linell, slagverk, är luftigt och lekande lätt. Kersti är bördig från
Stora Mellösa och har bidragit med flera Närkelåtar på plattan. Bland
annat titelspåret, en polonäs från Kumla som mynnar ut i en fri
improvisation i den turkiska skalan ”Sabah” som betyder just gryning.
En annan läckerbit är ”Lilla nåden”, en av Snavlundaspelmannen Johan
Anderssons polskor. På plattan finns också flera bra nya låtar, bland
annat ”I evighet”, en finstämd vals av Kersti. CD:n ”Gryning” är en
lovande start för Triller. Gruppen borde få hedersdiplom för
återupprättandet av klarinetten som folkmusikinstrument.
(Magnus Börjesson, Nerikes Allehanda 2008-06-04)
En begåvad kvartett unga folkmusiker som härmed begår skivdebut med
ett knippe instrumentala låtar från när och fjärran. Erik Ronström och
Pontus Estling lyser starkast med gitarr och klarinett, låtarna är
både egna och andras och arrangemangen är fräcka och personliga.
Imponerande hög kvalitet rakt igenom!
(Peter Ahlbom, Spelmannen 3/2008)
Med Borås som ursprung gör den jazz- och klassiskt skolade Pontus
Estling underbar svensk folkmusik med gruppen Triller. Polonäser,
polskor, valser, marscher från främst Västergötland, Gotland och Närke
får en nydanande kraft i Trillers sättning, blås, gitarr, fiol och
slagverk, och Kersti Johanssons sköna fiolspel byggs upp i mötet av
toner och rytmer med både nordiskt, keltiskt och österländskt
ursprung. Albumet Gryning (Sjelvar) svänger i tidsperspektiv och
skönheten lyser hela tiden starkt.
(Kenneth Hammargren, Borås Tidning 2008-09-17)
Den unga folkmusikkvartetten Triller lyfter fram landskap som ofta
hamnar i skymundan i skuggan av låtarna från Värmland, Dalarna och
Uppland. Gruppen har letat fram låtar ur gamla notböcker från främst
Västergötland, Närke och Gotland. Dessutom kryddar man med egna
kompositioner. Klarinett, fiol, gitarr och slagverk är en sättning som
är ovanlig minst sagt. Till en början har jag svårt att tränga in i
den lite högtidliga stämningen. Att Pontus Estlings klarinett
dominerar tar sin tid att vänja sig vid. Efter några koncentrerade
genomlyssningar ser (hör) jag plötsligt ljuset – det är riktigt bra
utfört och jag imponeras av de egna kompositionerna. Starkast lyser
fiolspelaren Kersti Johanssons I evighet som låter precis som titeln.
I låten Gryning möts Närke och Turkiet i en dimmig drömsk mix. Heder
åt Triller som ger nytt liv åt gamla låtar från 1700- och 1800-talet.
Det här är också Folkmusik-Sverige!
(Lars Lind, Lira 4/2008)
Efter första lyssningen på Gryning tyckte jag att det var en ganska
bra skiva, men inte mer än så. Efter tre lyssningar hade jag upptäckt
en hel del spännande detaljer i arrangemangen och tyckte riktigt
mycket om skivan. Och efter att ha lyssnat ytterligare ett par gånger
insåg jag att jag var beroende av att få åtminstone en daglig dos
Triller. Då hade Gryning växt för varje lyssning till att visa sig
vara ett briljant album. Kvartetten är oerhört samspelt och alla
arrangemang är mycket genomarbetade, fyllda av små detaljer i såväl
melodistämmor som ackompanjemang som behåller lyssnarens uppmärksamhet
genom hela skivan. Melodierna växlar oftast mellan fiol och klarinett,
kompade av basklarinett (vilket i mitt tycke är ett enormt plus!),
gitarr och tamburin. Med undantag för några egna kompositioner är de
flesta låtarna hämtade från notböcker från 1700- och 1800-talen med
ursprung i Närke, Gotland respektive Västergötland. Titelspåret är en
av mina favoritlåtar på skivan, en vacker polonäs som övergår i ett
klarinettsolo i en turkisk skala för att så småningom gå tillbaka till
polonäsmelodin. Gryning är en av årets allra bästa skivor och jag
kommer sannolikt att fortsätta lyssna på den dagligen under lång tid
framöver.
(Rasmus Klockljung, Folkmusik & Dans 4-5/2008)
Skivdebuterande svenska folkmusikkvartetten Triller har grävt i
notböckerna och presenterar ovanlig polska, vals, marsch m m från
trakterna av Västergötland, Närke och Gotland. Och detta i den
ovanliga sättningen klarinett, fiol, gitarr och slagverk.
Det är låtar med mestadels gladlynt humör, vilket i hög grad också kan
sägas om musikanteriet, med lekfullt ystra melodivariationer och
frejdigt samspel mellan instrumenten, men också mer lyriska
kontemplativa stunder, som i klarinettisten Pontus Estlings eget
stycke Ord.
En avgjort underhållande lyssnarupplevelse som tycks bekräfta den
stigande temperatur som ofta infinner sig när en klarinett är med i
leken.
(Ulf Gustavsson, Uppsala Nya Tidning 2008-07-02)
Triller debuterer med overraskende cd med bredt musikalsk udtryk.
Trillers debut-cd hedder "gryning", hvilket skyldes et af numrene, men
også på anden vis er titlen berettiget: For denne anmelder er cd’en en
øjenåbner, og for bandet må cd’en være starten på en lovende
karriere.
Triller er: Pontus Estling (klarinet, basklarinet, mundharpe og svensk
sækkepibe), Kersti Johansson (violin), Erik Ronström (guitar) og Jens
Linell (tamburin, slagtøj og jødeharpe). Især to ting adskiller
Triller fra så mange andre: Klarinet-sounden, ideligt vekslende mellem
melodi, stemme og akkompagnement. Og så det fremragende sammenspil
mellem guitar og percussion. Man tænker måske, at begge dele er hørt
før på Dan Gisens og Phønix’s cd’er. Jo da – men Triller er alligevel
nyskabende i forhold til begge.
Især Estlings klarinetspil – men også mundharpespillet – er
fremragende og afvekslende, kontant og alligevel med stor
situationsfornemmelse og tilpasning til bandet. Sammenspillet med den
unge riksspelman Johanssons smukke og kompetente violinspil er både
opfindsomt og præcist.
Linells percussion er diskret og tilpasset bandet, fuld af
overraskende rytmer og lyde. Det sublime og afstemte sammenspil med
den velspillende Ronströms guitar er originalt og sjældent.
Musikken spænder fra næsten ren traditionel fra Västergötland, Närke
og Gotland til mere fusioneret. Det er med til at få ørerne til at
vokse.
Samlet er bandets musikalske udtryk så meget bredere end ofte hørt,
det byder på rigtig mange overraskelser og indfrier enhver forventning
til ren instrumental musik.
(Michael Sommer, Roots Zone 2008-08-09)
Triller is a quartet of masterful young musicians who perform
traditional regional music of Sweden with energy and inspiration. The
instrumental voices of clarinet, guitar, fiddle and percussion mingle
in an unusual and extremely pleasing combination. Mostly 18th polskas,
with an occasional waltz and several pieces composed by group members
included, this well-mannered music is meant for movement, and your
toes will tap. Some surprising worldmusic influences (a Turkish scale,
for example) sneak in to add a delightful modern twist.
(Dirty Linen October/November 2008 #138)
Swedish folk music with a twist - or rather with quite a few twists.
What makes this band directly a bit unusual is its focus on clarinet,
joined by violin, guitar and percussion/mouth harp. Most of the tunes
on the album are traditional Swedish, but the album and the band
nevertheless has found its own unique style within this spectrum.
Musicologist Dan Lundberg describe it in the booklet as good as I
could have done it: "It's not always easy to realise just why you like
a tune or a record, but in this case I think it's the
unpredicatability of the (musical) meetings - spiced with humour,
curiosity and romance..."
There is this certain flair in the music throughout the CD - while
staying true to the tradition, the interpretation may take inspiration
from maybe classical or jazz music or... Plenty of swing and wonderful
melodies; a cracking CD.
(Michael Moll, FolkWorld Issue 37, 11/2008)
Drei Schweden und eine Schwedin mit diversen Klarinetten,
Mundharmonika, schwedischen Sackpfeifen, Geigen, Gitarren, um nur ein
paar Instrumente zu nennen, und Bandmitglied Jens Linell wird
gepriesen als seines Heimatlandes unbestrittener Meister und Erneuerer
auf dem Tamburin. Die Klarinette jedoch dominiert auf diesem Album,
während es der Rezensentin nicht gelungen ist, die Sackpfeifen
herauszuhören – ewig schade! Trotz der modernen Kombination von
Klarinette, Geige und Gitarre greifen Triller auf recht alte Musik
zurück, die Stücke des Instrumentalalbums stammen aus Archiven des 18.
Jahrhunderts aus Västergötland, Närke und Gotland, die im schwedischen
Volksmusikatlas oft als Terra incognita erscheinen. Natürlich gibt es
Polskas, aber auch einen Marsch, einen Walzer, gleich zwei Polonäsen,
davon eine mit dem programmatischen Titel „Polynäse“, und eine
Hamburska, eine Polskavariante, die im 19. Jahrhundert in Närke zum
absoluten Modetanz wurde – und unbedingt flächenübergreifend wieder
eingeführt werden müsste. Triller gehen mit ungeheurer Spielfreude und
wahnsinnigem Schwung ans Werk, einfach großartig, und statt des
Versuchs, den Charme von Trillers Musik in ungelenke Worte zu fassen,
sollen sie hier selbst zu Wort kommen: „Luft trifft Holz, Holz trifft
Saite, Saite trifft Rosshaar und Rosshaar trifft Schlagzeug. Hier
entsteht Trillers Musik.“
(Gabriele Haefs, Folker 05, september/oktober 2008)
|
|
|
|
|
|
Gunnfjauns Kapell
Back to start page