Folkmusikbandet Orientexpressen bildades 1975 av ren nyfikenhet. Då var Europa stängt musiken från Bulgarien, Rumänien, Ungern och andra länder i Sydösteuropa var hemlig, udda och exotisk och definitivt inget som spelades i svenska media. Här fanns ännu inga kända invandrarmusikgrupper, ingen världsmusik, ingen klezmer-revival och inte ens nåt Ale Möller band på skivhyllorna. Balkan och övriga Östeuropa låg helt enkelt väldigt, väldigt långt bort. Men vi drogs till musiken. Den kändes starkare än det mesta folkmusik vi tidigare stött på - yvigare och med större uttryck. Vi reste runt på Balkan, spelade in, träffade musiker, samarbetade med invandrade musikanter här i Sverige och så småningom blev musiken ”vår”. På något sätt kändes det som om vi hade undanhållits en kulturskatt som vi nu gärna ville dela med oss av. Och det fanns många som ville lyssna - under i stort sett hela 1980-talet var Orientexpressen en av de flitigaste folkmusikgrupperna i Sverige. Från 1982 började vi spela på heltid och gjorde c:a 200 konserter per år vilket säkert fortfarande är svårslaget.

Orientexpressen 1977. Första pressbilden, tagen vid Kägelbanan på Mosebacke i Stockholm, alldeles intill Södra Teatern där vi gjorde första konserten 30 april 1975. Hasse Hurtig, Owe Ronström, Anders Hammarlund, Johny Lundberg och sittande Dan Lundberg.