|
|
Ziya Aytekin är både en svensk spelman och en av världens
främsta musiker i sin genre. Här i Sverige är han så gott som
okänd bland svenskar men bland främre Orientens utvandrarare är
Ziya Aytekin en mega-idol. Musiken är danslåtar från Turkiet,
kurdiska sånger och improvisationer som Ziya komponerat kring
folkmelodier. En påträngande, pulserande och envis musik,
rytmiskt fascinerande och tekniskt närmast ekvilibristisk. En
mästare i aktion - årets julklapp för nyfikna!
(Spelmannen 4/94, Peter Ahlbom)
Ziya Aytekin spelar den musik han själv vill. Han blandar
traditionella sånger och danser med populära melodier som han
har hört på turkisk TV… Numren är inte fullt så autentiska som
de låter. Aytekin blandar instrumenten som han har lust,
vilket enligt min smak gör låtarna levande… Jag har hört honom
spela på turkiska och kurdiska bröllop i Skandinavien likaväl
som i sällskap med jazzmusikern Okay Temiz och många andra
exilmusiker från Turkiet. Han har spelat i hela Europa i många
olika slags musikstilar från pop till fusion. Trots sitt
kunnande experimenterar han inte så mycket på denna platta.
Han håller sig på den säkra sidan och tolkar melodierna
tämligen autentiskt… I gengäld märker man hans barnsliga
förtjusning över att spela. För oss som känner honom är han ju
en eminent instrumentalist… Ska man kunna tycka om den här CD:n
så måste man tycka om mellanösterns musik och alla de särskilda
rytmer och taktarter som där finns. Om man tycker om zurna och
andra blåsinstrument från området är denna CD ett klart val
både för dans och lyssnande.
(Lira 2/94, Ferruh Yilmaz)
Der junge Mann aus der Türkei nahe der georgischen Grenze ist
hervorragend. Aytekin ist quasi die geblasene Turkmusik-Antwort
auf den gelungenen Unfug der 3 Mustaphas 3: hier ist die Musik
ernst gemeint, und dabei ungezwungen, fröhlich, lebenslustig.
Natürlich handelt es sich hier bei den Tänzen und
Improvisationen nicht um klassische türkische Musik, es ist
aber auch nicht türkische Volksmusik im engeren Sinne - Ziya
Aytekin spielt Musik der Turkvölker von der Türkei bis zum
Kaukasus, von Thrakien nach Aserbaidschan. Manche Stücke sind
fast narkotisch-temperamentvoll, andere wieder ganz
ruhig-meditativ, alle zugleich tänzerisch. Ganz grosse Klasse.
(Musikblatt 1/95, Wieland Ulrichs)
|
|
|
|
|
|
Gunnfjauns Kapell
Tillbaka till startsidan